Igår kväll lagade jag mat som min son skulle gilla eftersom min sambo är borta. Det blev pasta med rökt skinka och gröna ärtor. Jag gick ut på balkonen för att fota. Min son stod brevid och nallade av pastan. Plötsligt snubblar han till och slår huvudet i den stora blomkrukan. När jag vänder mig om forsar det blod ned över pannan. Jag panikar och irrar runt och letar efter min mobilteltelefon. När jag inte hittar den skriver jag på MSN till min sambo att han måste ringa min mobil NU. Min sambo är bortrest med jobbet och jag har ingen bil hemma så jag ringer mina föräldrar. "Ni måste komma nu! Vi måste till sjukhuset!" 40 min senare är de här och vi åker till karolinska. Såret är ca 1,5 cm brett men djupt så sjukskötaren tycker vi ska vänta på doktorn så får han avgöra om det behöver sys. 3 timmar senare får vi träffa doktorn som säger att det kan limmas. Den långa väntetiden rättfärdigas något när de berättar att det är de första 4 timmarna som är mest kritiska när det gäller slag mot huvudet. Eftersom han inte kräkts eller haft balanssvårigehter får vi åka hem. Det blir en cheseburgare på vägen hem, medan mormor ringer och ber oss skynda oss hem för lillebror har skrikit i två timmar eftersom han vägrat ta nappflaskan. Vi kom i säng kl 23.30. Idag är det avslutning på förskolan så han fick gå dit ändå. Han kommer nog stolt berätta för alla andra barn att han varit på sjukhus :)


Pasta med skinksås. (recept kommer när vi fått prova maten)